Fick besked av min chef att en kollega på mitt arbete tragiskt avlidit i en bilolycka i fredags. Så oerhört tragiskt och tankarna går till hans familj. Det får en att stanna upp en stund och tänka på hur förgängligt och skört livet faktiskt är. Kanske ska man inte skjuta allt man vill göra till sen, för sen kanske inte finns.
Jag hoppas så på att det finns någonting mer, ett liv efter detta så att man kan fortsätta. Någon tror att man är ett antal själar som följs åt genom olika liv i olika konstellationer men alltid tillsammans och det tycker jag är en tilltalande tanke. Då blir det inte ett avsked utan ett på återseende.
Fredag hela veckan 